Cagliari

2025-09-30  10:13

Ormgrottan är ett begravningshypogeum beläget i utkanten av den puniska nekropolen Tuvixeddu längst dagens Viale Sant'Avendrace. Under romersk tid kantades vägen ut ur staden av gravmonument men idag är detta det enda bevarade. Graven har fått sitt namn av de två ormarna som pryder frontonen. Vad de båda ormarna symboliserar är oklart, flera olika hypoteser har förts fram; Isis och Osiris, Kadomos och Harmonia eller kanske Filippo och Pomptilla. Graven är tillägnad Atilia Pomptilla uppförd av hennes make Cassio Filippo, som gick i exil till Sardinien tillsammans med sin far under Neros regeringstid (54-68 e.Kr.).

2025-09-30  10:15

I graven finns en inskription som brukar kallas det äldsta bevarade litterära verket från Sardinien:

Ur din aska, Pomptilla,
må dina ben skjuta upp som violer och liljor,
och må du blomstra i rosors kronblad,
i den väldoftande krokusens och den eviga amarantens blad,
och må du växa upp i sköna blommor, vita som liljor,
lika den vida berömda narcissens och hyacintens,
även den tid som alltid kommer att ha din blomma.

Ty när Filippos' ande var på väg att lämna hans lemmar,
när han närmade sig dödens strand,
kom Pomptilla till honom,
rörde med sina läppar vid hans närmast livlösa mun,
stående där över sin döende make
utbytte hon sitt liv mot hans genom döden.

Ett sådan äktenskap separerade gudarna,
att Pomptilla dog, ett ljuvt lösen för sin make,
och Filippos levde vidare, mot sin vilja,
ständigt bedjande att hans ande snart måtte förenas
med sin älskande makas själ.

2025-09-30  10:32

På Tuvixeddu-kullen ligger ett begravningsområde i Cagliari som går tillbaka till punisk och romersk tid. Det användes från slutet av 500-talet f.Kr. fram till 200-talet e.Kr. Trots en intensiv stenbrytningsaktivitet, som har lämnat märkbara spår, såsom "catino" (bassängen) och "kanjonen", och trots den växande urbaniseringen, som nu ramar in kullens sluttningar, kan nekropolen fortfarande urskiljas i sin ursprungliga utsträckning.

2025-09-30  10:33

Hittills har 1793 gravar hittats, varav 1571 är välbevarade och har inte skadats av gruv- och byggverksamheten. 1094 av dessa gravar ligger i den centrala delen av kullen, medan de övriga ligger strax utanför. Nekropolen har över 1200 puniska gravarna, med et djupt schakt och en hypogean kammare, ofta utsmyckad med dyrbara skulpterade och målade dekorationer. Gravarna är tätt packade längst hela sluttningarna och fram till den centrala delen av kullen, ofta bara åtskilda av decimetertjocka väggar.

2025-09-30  11:15

Var och en av dem höggs noggrant ut med hänsyn till att inte skada angränsande gravar. Schakten i berget kan vara upp till 6-7 meter djupa med trappsteg eller fotfästen för att göra det möjligt att klättra ned i graven. Vid foten av schaktet finns en rektangulär öppning in till gravkammaren, vilken förseglades med en stenplatta vid gravsättningen. Vanligtvis var varje grav tänkt endast för en person, ibland kunde dock gravkamrar placeras mittemot eller ovanför varandra. Nischer och balkonger är ibland placerade längs väggarna

2025-09-30  11:19

De avlidna lades på golvet eller på låga träbäddar, insvepta i tyger. Gravgåvor placerades i graven, det kunde vara allt från kannor, koppar, och vapen, till speglar, strutsägg och terrakottamasker. Symboler relaterade till dödsritualer är inristade, eller ibland målade, på insidan av hålet ned till graven: solskivan, halvmånen, gorgon masker, eller Tanit-symbolen, en figur associerad med den främsta kvinnliga gudinnan i den puniska världen, som representerar den välgörande kraften som neutraliserar ondska och död. Geometriska mönster med bårder, kvadrater och linjer dekorerar väggarna och taken i kamrarna. ofta i olika komplexa mönster, målade i rött, en färg som är relaterad till religiösa övertygelser och begravningsritualer för återfödelse.

2025-09-30  11:27

Gravar och begravningsritualer kom att förändras i och med att staden togs över av romarna. På kullen uppfördes nu främst enkla "cappuccinagravar", en grunt hål i marken som täcktes med tegelpannor arrangerade som ett sluttande tak, samt kremeringsgravar. Dessutom kom kullen nu att användas som stenbrott för byggandet av den närliggande viadukten. Från och med det första århundradet före Kristus upplevde gravplatsen en ny blomstringstid då det blev populärt bland stadens rika familjer att uppföra monumentalgravar vid kullens sluttning längst med vägen som ledde fram till stadsporten, till exempel Ormgraven.